knazzan

Jag läste nyss ut denna bok, och den är helt klart läsvärd

Författare: Berlie Doherty
Sidor: 227
Genre: Ung, svårt, sorgligt

Handling: Abelas båda föräldrar dör i HIV. Hon har ingen förutom sin bibi (mormor) och sin morbror.
Hon blir tvungen att lita på sin morbror som flyger henne till England. Men morbrorn är inte ute efter att göra Abela någon tjänst, utan gör allt för sin egen räkning.

I Englans bor Rosa. Hon bor med sin mamma och ja man kan väl säga att hon är ganska bortskämd. Och det är hon medveten om också. Men plötsligt får hon veta att hennes mamma vill adoptera ett syskon. Varför vill hon det? Duger inte Rosa längre, ett syskon är inte vad hon vill ha. Och vill hon inte det borde det väl inte få hända, eller hur?!
Man berörs verkligen av den här berättelsen om Adela som kämpar och försöker vara glad i alla situationer och se det postiva trots allt hon gått igenom. Och att två helt olika världar faktiskt existerar samtidigt i samma tid men olika delar av världen. Och om man sedan jämför sig med dem två huvudpersonerna passar jag själv in mycket mer på Rosa än på Abela. Det får en att tänka att man faktiskt har det väldigt bra.